För några dagar sedan beställde Magnus blanketter för hindersprövning. För de som inte vet så är hindersprövning något man måste ansöka om för att myndigheterna innan man gifter sig ska kunna kontrollera att man inte är för nära släkt eller gift sedan tidigare. Man kan inte ansöka om hindersprövning tidigare än fyra månader innan vigseln, så vi har fått vänta på att månaderna gått, och hålla koll på när det är dags.
Med följde också papper där man ska fylla i vilket efternamn man tänker ha efter bröllopet; om man ska byta efternamn eller inte. Vi har funderat en del kring det. Jag tycker om Ivarsson, och jag har ofta funderat på om jag skulle behålla namnet eftersom min farfars söner bara fick döttrar och namnet därmed inte förs vidare. Men när jag har släktforskat så har jag fått mer perspektiv på det här med namn. I min pappas släkt har det nästan uteslutande varit patronymikon, vilket innebär att barnet tar efternamn efter pappans förnamn. Det betyder att ett namn bara finns i en generation då barnbarnen får sitt efternamn från sin pappas förnamn. Min farfar hette Ivar, och Ivarsson är ett patronymikon, trots att praxisen i landet egentligen var borta för längesedan när min pappa föddes. Jag träffade aldrig min farfar, så på sätt och vis hade det varit trevligt att kunna bevara hans namn. Karlsson känns lite konstigt att byta till när så många heter det, så Magnus och jag har pratat om att byta till något helt annat. Vi skulle kunna hitta på ett eget namn, men det är svårt! Man kan även byta till namn som varit i släkten, som t.ex. Holmkvist, Malmborg eller Lundberg. Det är svåra val.
Har ni några förslag? :-)