Ända sedan jag var liten har jag haft en väldig förkärlek till den engelska landsbygden. Jag är inte helt säker på när det började, men kanske var det när pappa brukade låta mig stanna uppe och titta på Miss Marple-mysterierna när jag var liten. Fascinationen fortsatte sedan med serier som Hem till gården och Tillbaka till Aidensfield, där man ständigt blev bjuden på vyer som de här:

Så här brukade förtexterna till Hem till gården se ut. (Bildkälla)

Och så här såg den vackra miljön i Tillbaka till Aidensfield ut (Bildkälla)

När jag blev lite äldre förälskade jag mig i Jane Austen och hennes berättelser. I Stolthet och Fördom är det meningen att Elizabeth Bennet ska resa med sina släktingar till det vackra Lake District:

Lake District i England (Bildkälla)

Men istället hamnar hon i det helt fantastiska Peak District:

Peak District i Stolthet och Fördom 1995 och 2005 (Bildkälla)

Hamper’s Hang, Peak District (Bildkälla)

Det har även funnits en fascination för den miljö som möjligtvis introducerades med Sherlock Holmes Baskervilles hund, och sedan kraftigt byggdes på av Emily Brontës Svindlande Höjder: de dimmiga, ljungbevuxna hedarna.

Howarth Moor från Svindlande Höjder (Bildkälla)

Ljunghed i North Yorkshire (Bildkälla)

Alla dessa ställen är så vackra att man bara tappar andan och vill gråta!

Jag, personligen, skulle även älska att kunna besöka barndomshemmen för Jane Austen och systrarna Brontë (vilka jag för övrigt skrev mitt specialarbete sista året på gymnasiet om :-).

Som avslutning ville jag dela med mig med en sak som jag har älskat länge, och aldrig brukar missa: Last Night of the Proms. En av favoriterna från konserten är Jerusalem, vilken alltid skapar associationer till dessa underbara ställen. Någon gång skulle jag vilja uppleva detta på plats, i England:

Med tanke på hur Maries klänning kommer se ut vet jag inte om det passar så bra med en “vanlig” kostym men vi får väl se. Jag förutspår en hel del provande av kavajer framöver.

Så då kunde vi äntligen skicka efter våra kort! :-) Vi valde mellan lite olika typer av motiv som t.ex. höst, för att bröllopet är på hösten och fåglar, för att vi lärde känna varandra på twitter. Till slut bestämde vi oss (eller så lät Magnus mig välja ;-)) ett motiv som är mer stiliserat, men väldigt romantiskt. Det påminner mig om barnprogrammen med skuggdockor som brukade gå på tv när jag var liten, och det påminner även mig om inspirationen jag har för brudklänningen. Så här ser kortet ut som vi till slut valde:

Mall till våra inbjudningskort till bröllopet

Korten är beställda från Vistaprint. Vi passade även på att köpa matchande kuvert, och jag kunde inte låta bli att köpa söta små matchande klistermärken med våra namn och vårt datum på. Till slut kom de äntligen på posten, och efter jakt på penna och fina frimärken kunde vi skriva klart korten och skicka iväg dem till våra gäster den 1 juli.

Sidan uppdateras med jämna mellanrum.

Marie & Magnus

På Gödastorps hemsida har de några exempel på vad de gjort tidigare, som t.ex.:

Exempel på brudbuketter

Visst är de fina?

Möjlig vigselring

Både jag och Magnus blev omedelbart förtjusta i den. Den passade så oerhört bra ihop med min förlovningsring. Det visade sig dock att det var svårt att hitta den i min storlek. Eftersom våra förlovningsringar är i vitguld vill jag ha även vigselringen i vitguld. Vi blev rekommenderade att komma tillbaka ett par veckor senare, när en ny leverans skulle kommit, för att se om det händelsevis fanns en i min storlek då. Tyvärr tillverkas just den här ringen inte alls i min storlek i vitguld, vilket jag tycker är konstigt. Butiken lät beställa hem ringen i en halv storlek större än jag har, för att se hur den skulle se ut, och igår (onsdag) var vi och kollade hur den såg ut. Vi kom alla överens om att ringen trots allt var för stor. Expediten misstänkte att det skulle vara svårt att minska ringen, eftersom det, med tanke på ringens utseende, kunde öka risken för att stenarna ramlar ur sina infattningar. Hon skulle skicka ringen till deras juvelerare för att se om det gick. Så håll tummarna! Annars är vi tillbaka på ruta ett och får börja leta igen.

Med följde också papper där man ska fylla i vilket efternamn man tänker ha efter bröllopet; om man ska byta efternamn eller inte. Vi har funderat en del kring det. Jag tycker om Ivarsson, och jag har ofta funderat på om jag skulle behålla namnet eftersom min farfars söner bara fick döttrar och namnet därmed inte förs vidare. Men när jag har släktforskat så har jag fått mer perspektiv på det här med namn. I min pappas släkt har det nästan uteslutande varit patronymikon, vilket innebär att barnet tar efternamn efter pappans förnamn. Det betyder att ett namn bara finns i en generation då barnbarnen får sitt efternamn från sin pappas förnamn. Min farfar hette Ivar, och Ivarsson är ett patronymikon, trots att praxisen i landet egentligen var borta för längesedan när min pappa föddes. Jag träffade aldrig min farfar, så på sätt och vis hade det varit trevligt att kunna bevara hans namn. Karlsson känns lite konstigt att byta till när så många heter det, så Magnus och jag har pratat om att byta till något helt annat. Vi skulle kunna hitta på ett eget namn, men det är svårt! Man kan även byta till namn som varit i släkten, som t.ex. Holmkvist, Malmborg eller Lundberg. Det är svåra val.

Har ni några förslag? :-)

Blankett för hindersprövning och efternamn

Detta betyder dock att vi behöver göra lite research på hur en borgerlig vigsel går till eftersom ingen av oss har närvarat vid en sådan. Vi har fått reda på att det ska vara två vittnen, och eftersom vi från början lekte med tanken på att gifta oss med bara min pappa och Magnus mamma som vittnen så kändes det naturligt att välja dem även nu.

Tina föreslog att vi kanske skulle ha någon som läste en text eller sjöng en sång för att fylla ut vigseln lite, och det fick mig att börja undersöka vad som faktiskt ingår i en lång version av en borgerlig vigsel, då jag vet att den korta versionen i princip bara består av: “Tager du…”.

Först hittade jag en text som kändes väldigt gammaldags och något underlig:

“Äktenskapets ändamål är enskildas väl och samhällets bestånd. Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra. Tar alltså du NN denna NN till din hustru att älska henne i nöd och lust?” (Svar Ja)
“Tar du NN denna NN till din man att älska honom i nöd och lust? (Svar Ja)
“Ge varandra handen till bekräftelse på detta” (Före handslaget kan mannen lämna kvinnan en ring.)
“Jag förklarar er nu för äkta makar. Glöm aldrig att det löfte om trohet som ni nu har avlagt. Lev med varandra i inbördes aktning, kärlek och förtroende, och besinna ert ansvar mot kommande släkten. Må endräkt och lycka råda i ert äktenskap och i ert hem”

Källa: http://www.vigsel.info/vigsel.htm

Jag kan inte påstå att jag gifter mig för samhällets bestånd, jag vet inte varför jag ska komma ihåg ett löfte om trohet som jag inte kan se att jag ger någonstans, och det skulle kännas lite underligt att avsluta vigseln med ett handslag.

När jag letade vidare hittade jag istället den här:

“Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag: Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit. (Texten författad av Per Anders Fogelström.) Låt mig önska er lycka och välgång i ert äktenskap.”

Källa: http://www.brollopsguiden.se/vigsel/vigselceremonin/227

Den här texten tycker jag mycket om. Jag älskar tanken om att ett äktenskap innebär att man respekterar och stöttar varandra, och att vi är två individer som genom vår gemenskap hittar styrka. Det stämmer så väl överens med hur vårt förhållande fungerar; att vi turas om att stötta varandra i situationer som vi finner jobbiga.

Den här texten läses i Stockholms Stadshus, men vad jag kan se så används den även på andra ställen, så den här texten (eller en liknande) torde vara den som vi får höra på vår bröllopsdag.

Bildkälla: Hylte.se

Vi hade tänkt skicka ut inbjudningarna nu så fort som möjligt, men insåg att det inte räckte med att veta plats och datum, vi måste ju veta tid också, och det kunde vi inte bestämma förrän vi visste att vi säkert kunde få tag på en vigselförrättare till det klockslaget. När vi fick svar från kommunen sa de att det inte brukar vara några problem att hitta någon som kan viga folk på helgen, men att hon skulle höra sig för om vi kunde säga vilken tid vi tänkt oss. Vi har ju helt enkelt tänkt oss en tid när en vigselförrättare kan, men vi föreslog kl 15. Vi vet inte om det blir för tidigt, eftersom vi redan är vid festlokalen och vi inte ska ha någon lång middag, men det får lösa sig.

I helgen har vi tittat på inbjudningskort så att vi ska ha en idé om vad vi vill ha när vi har ett klockslag och kan skicka beställningen. Eftersom vi insåg att det skulle dröja innan de officiella inbjudningarna kan skickas ut så bestämde vi oss att det var dags att skapa mejlinglistan som vi pratat om och börja skicka ut inofficiella inbjudningar. Vi får se vad vi kan använda den till fortsättningsvis.